Frossört växer i skogskärr, alsumpskogar, fuktängar och klarar sig även på ohävdade lokaler. Den vill ha mindre kalkpåverkade lokaler jämfört med släktingen toppfrossört S. hastifolia. Frossört är också funnen i fuktigare skogar med avenbok, barrblandskog och sällsynt i rena bokbestånd. Den ses längs diken, bäckar samt på kanten av vattenhål och dammar. Sällsynt är den noterad på havsstränder med klappersten.
Frossört är vanligast inom Mittlandet och de fem nordligaste socknarna. Söder om en linje mellan Torslunda–Gårdby är den ganska sparsamt förekommande. På sydöstra Öland är det mycket glest med fynd liksom på Stora Alvaret där den nästan helt ersätts av släktingen toppfrossört. Dagens utbredning liknar mycket den i Sterner (1938) och frossört är funnen i samma antal socknar.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 20 juni 1741. Denna dag befinner han sig på norra Öland vid Horn, Högby sn. Frossört är en av de växter han nämner (Linnæus 1745). Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden O. Sillén 1873 (OHN).
Utbredning
Funnen i 64 rutor = 67 %; tämligen allmän = 29 socknar (ej återfunnen Egby och Resmo; nyfynd Segerstad och S. Möckleby).
Sterner 1938 tämligen allmän = 29 socknar (Hulterstad, Segerstad, S. Möckleby och Gräsgård 0).
Förändring: Oförändrad ± 0
