Humleblomster växer på lokaler som är måttligt betade eller ohävdade. Vanliga växtmiljöer är tuviga frisk- och fuktängar, ädellövskog, annan lövskog och hässlen. Ofta håller sig arten till skogsvägar, brynmiljöer, kärrkanter eller andra ljusöppningar i skogen; speciellt väl utvecklas den vid källflöden. Ibland ses växten i tallskog eller alsumpskog. Humleblomster växer i slåtterängar samt öppna, svagt betade torrängar. Växten gynnas när röjningar skett av betesmarker och efter skogsgallringar.

Humleblomster är mycket vanlig på Öland och spridd över större delen av landskapet. Något glesare ligger förekomsterna på de skarpaste partierna av Stora Alvaret och i fattiga barrskogar längst upp i norr, Böda sn. Humleblomster gynnas av ökad näringstillgång och viss igenväxning av landskapet.

Såvitt känt finns endast vanligt humleblomster var. rivale på Öland. I Sterner (1938) anförs en form, var. pallidum, med gulgröna foderblad som noterats på tre lokaler: Borgholm, Halltorp och Västerstad. Inga fynd med avvikande färgteckning finns rapporterade under inventeringen. Ibland finner man missbildade plantor av humleblomster med stora, upprätta och kortskaftade blommor där kronbladen är utbredda och omgivet av ett bladlikt foder; ibland växer ytterligare en blomma ur den första.

Gammal, bofast.