Äkta höskallra växer på lite torrare marker som är hävdade genom bete eller slåtter och den klarar ett visst mått av ohävd. Den är noterad i naturbetesmarker på alvaret och i sjömarken men kan även växa i vägrenar, åkerkanter, glesare skogar, på sandstränder och ruderatmark. Notabelt är att den växer rikligt i de få kvarvarande slåtterängarna på Öland. I ädellövskogen minner små bestånd av äkta höskallra om att marken tidigare varit slåttad. Rikard Sterner ansåg den ursprunglig på havsstränder och uppger den som vanlig i åkrar och hårdbetade ängar.
Äkta höskallra är vanlig på delar av Stora Alvaret men undviker nästan helt de sydvästra delarna. Fläckvis är den också frekvent i Mittlandet, östra sjömarken och västra stenkusten. Den är förvånansvärt vanlig på delar av norra Öland, troligen avspeglande ett mer småskaligt utnyttjande av odlingsmarken. I Böda Ekopark saknas den helt. Trots en minskande andel slåtterängar har äkta höskallra ändå klarat sig kvar i landskapet men en viss minskning föreligger jämfört med tidigare inventering. Även som åkerogräs har växten minskat.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand som R. major (1850) "i ängar och åkrar allmän". Tidigt och granskat belägg Räpplinge: Borgholms slott C. Lindman 14/6 1889 (S) det. subsp. grandiflorus ThK 2015.
Utbredning
Funnen i 63 rutor = 66 %; allmän = 32 socknar (ej återfunnen Kastlösa).
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren antecknad från 31 socknar); Sterner 1986 allestädes (utan närmare uppgift).
Förändring: Något minskande - (i åkrar och slåtterängar).
