Knappsäv företräds på Öland av två underarter: nordknappsäv subsp. palustris och sydknappsäv subsp. waltersii. Av fynden är endast ca 20 % bestämda till underart och det går inte att dra några slutsatser om eventuell skillnad i biotopval eller geografisk utbredning. Den absoluta majoriteten är sydknappsäv med endast en handfull lokaler för nordknappsäv.
Nordknappsäv subsp. palustris har två varieteter: vanlig nordknappsäv var. palustris och bottnisk knappsäv var. lindbergii. Den sistnämnda är en grovvuxen ekotyp som växer på havsstränder längs Bottenhavet och Finska viken. Nordknappsäv har tunna strån, axfjällen är mörkbruna med smal hinnkant. Nöten har fyra tunna kalkborst och stiftbasen är tydligt högre än bred; 2n = 16. Denna underart med varieteter är den som ses längst norrut i Sverige (Västerbotten och Lule lappmark) men den förekommer även sällsynt i södra Götaland (Strandhede 1961).
Sydknappsäv subsp. waltersii (i Sterner 1986 benämnd Scirpus palustris subsp. palustris) har grövre strån, axfjällen har en bred silvervit hinnkant. Nöten har fyra grova kalkborst och stiftbasen är liksidig, triangulär; 2n = 38, 39. Denna underart är vanligast i de sydliga delarna av Sverige och går upp till Svealand.
Knappsäv växer på lokaler som periodvis är våta, gärna översvämmade och föredrar sandiga marker. Knappsäv är vanligare på mer näringsrika lokaler än släktingen agnsäv E. uniglumis. Däremot klarar knappsäv inte att växa på påtagligt salthaltig mark utmed själva kustlinjen, en miljö där agnsäv är vanlig. Växtlokalerna för knappsäv är ofta starkt kulturpåverkade som bevattningsdammar, vattenhål, diken, kanaler och fuktiga sandtag. Den är mindre frekvent i betade fuktängar, ohävdade kärr och sällsynt i vätar. Däremot ses knappsäv vid de större alvarträsken och även vid Ölands enda sjö, Hornsjön i Högby sn. När den växer på havsstrandängar är det oftast nära sötvattensutflöden.
Knappsäv är vanlig över större delen av Öland förutom uppe i norr i Bödas barrskogar. Arten har gynnats av alla bevattningsdammar och vattenhål som finns i dagens odlingslandskap samt den eutrofiering som skett av många sötvatten.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: allmän. Tidiga belägg som är granskade och bestämda till underart Torslunda: Skogsby N. Blomgren 1924 (LD) det. subsp. palustris S. O. Strandhede 1963. Torslunda: stranden söder om hamnen N. Blomgren 1924 (LD) det. subsp. waltersii S. O. Strandhede 1963.
Utbredning
Funnen i 79 rutor = 83 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 32 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Fynd av nordknappsäv:
Källa: Ölands golfbana österut, kärr 633516 157060 VW & GW 2011 (OHN) det. ELj; Igelkärr, öppet kärr 633505 156840 GW 2008 (OHN) det. UBA. Persnäs: Kristineberg 600 m NNO, fuktig betesmark/kostig 632974 156901 BTi, BWe & AMa 2011 (OHN) det. ELj 2011; Frönäs gård, tuvig kärrkant 632961 157011 EH 2017 (OHN) det. UBA. Högsrum: Ekerum golfbana, grävd damm 629531 154602 UBA m.fl 2019 (eget herb.). Mörbylånga: Södra baspunkten 1,5 km VNV, alvarmark 626406 154052 CWo, ÅSv & BeN 2008 (LD) det. SSp 2009. Kastlösa: Lunda 300 m NNO, upptorkad vät 626009 154060 CWo, ÅSv & BeN 2007 (LD) det. ELj.