Gulvial växer på frisk–fuktig, näringsrik mark som kan vara ohävdad eller betad/slåttad. Den är vanlig i betade friskängar, vägrenar och åkerkanter. Gulvial växer också längs havet i strandängar som kan vara ohävdade samt i glesare skogar, då gärna i gläntor. Även ruderatmark som gamla sandtag, stenbrott och jordtippar kan hysa arten. Ibland är den funnen i torra betesmarker, ofta belägna på gamla strandvallar. Den kan även ses i våra få kvarvarande slåtterängar. Gulvial ratas av betesdjuren och gynnas därför i förhållande till mer aptitliga grannar.
Gulvial är en vanlig växt på Öland speciellt inom Mittlandet, västra kustskogen, östra sjömarken och norr om Borgholm. På Stora Alvaret saknas gulvial nästan helt; den växer där främst i horvor och nära alvarbyar. På sydvästra Öland är fynden få troligen beroende på att kusten där är alltför stenig och exponerad för att vara optimal. Dessutom finns få lämpliga naturbetesmarker kvar på denna del av ön.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då gulvial är en av alla de växter han noterar sin första dag på Öland när han landstigit vid Färjestaden (Linnæus 1745). Än idag finns gulvial i närområdet. Tidigt belagd Borgholm: C. O. U. Montelin 1879 (UPS).
Utbredning
Funnen i 84 rutor = 88 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Löt).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0
