Skogskovall förekommer i barrskogar som ängsgranskog och tallskog, lövskogar som ädellövskog och hässlen samt påfallande ofta i blandskogar. Den kan också växa i bryn, längs skogsvägar och stigar. På några lokaler har skogsbete upptagits i sen tid.
Utbredningen är koncentrerad till Mittlandet samt de två nordligaste socknarna Böda och Högby. Skogskovall har inte återfunnits på de sydliga utpostlokalerna i Vickleby, Resmo och Mörbylånga sn och i Räpplinge sn är det glest med aktuella fynd. De mindre skogsdungar som tidigare fanns på sydvästra Öland är numera bortodlade och skogskovall försvunnen. Troligen är också dagens skogar alltför mörka och risiga för att vara optimala för skogskovall; gårdagens extensivt betade skogar passade arten bättre. Sammanfattningsvis är skogskovall minskande men utbredningsmönstret i stort känns igen från Sterner (1938). Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "i lundar allmän". Tidigt belagd Öland: O. Sellgren 1884 (OHN). Resmo: A. Vinge 1885 (LD).
Utbredning
Funnen i 32 rutor = 34 %; spridd = 15 socknar (ej återfunnen Föra, Vickleby, Resmo och Mörbylånga).
Sterner 1938 funnen i 32 rutor = 34 %; spridd = 18 socknar; Sterner 1986 spridd = 19 socknar (nyfynd Runsten).
Förändring: Minskande --

