Fältsippa växer på torr, kalkrik, sandig och helst hävdad mark. Den är vanlig på alvarets betade, stäppartade torrängar samt sandgräshedar vid havet. Fältsippa växer även i glesare tallskogar, på sandstränder och klapperstensvallar vid havet, i stenbrott och gamla sandtag. Någon gång kan vägrenar, åkerkanter och karster hysa växten.

Fältsippa är vanlig på Stora Alvaret, speciellt den norra halvan, där den växer på kalkpåverkade torrängsryggar medan södra halvan av Stora Alvaret har färre lämpliga miljöer för arten. Fältsippa är frekvent förekommande längs västra stenkusten, från Böda och söderut till Alböke sn. Längs östra sidan av Öland hittar man fältsippa på betade sandgräshedar, gärna vid havet eller nära östra landborgen. På många lokaler uppträder den i stor mängd. Längst uppe i norr i Bödas kalkfattiga skogar saknas arten.

Fältsippa har vanligen nickande blommor i ljust gråviolett–mörkt violett. Sällsynt kan blommorna vara vita, gula eller tegelröda; ibland ses fyllda blommor. Både blomskaft och hylleblad kan saknas, ståndare och pistiller kommer då fram direkt ur högbladen. Floderus (1854) uppger fynd av en kal form. "Pulsatilla pratensis (L.) var. glabrata: helt och hållet glänsande glatt (äfven karpellerna), hvarigenom stjelk och frukt blifva mera rödbruna än hos hufvudformen. Förek. sparsamt vid Mörbylånga."

Gammal, bofast.