Sårläka växer skuggigt i hassellundar, ädellövskog, ibland i trivial lövskog och den hittas även i rikare granlundar och torra tallskogar. Flera av lokalerna är hävdade genom bete, sällsynt förekommer slåtter. De krokförsedda frukterna kan lätt spridas vidare när de fastnar på betesdjuren. Ibland växer sårläka ganska öppet som i skogsbryn eller kraftledningsgator. Vid röjningar av betesmarker förefaller den att åtminstone initialt få ett uppsving. Växten gynnas av rörligt grundvatten och är vid några tillfällen noterad vid källflöden.

Sårläka är vanlig inom Mittlandet förutom vid Lindby tall och Köping tall som endast erbjuder barrskogar på kalkfattig sand, ingen lämplig miljö för arten. Den är frekvent i de fyra nordligaste socknarna Böda, Högby, Källa och Persnäs. Däremot saknas sårläka i de få skogsdungar som fortfarande finns kvar i den uppodlade Mörbylångadalen. Som förväntat är växten obefintlig på det skogfattiga sydöstra Öland. På Stora Alvaret växer sårläka i mindre skogsdungar. Sterner hittade växten i hasselkarsten i Sandby socken 1917; den återfanns 2017 i ett nyröjt parti av hasselkarsten. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo). Sårläka gynnades av forna dagars extensiva skogsbete, en hävdregim som idag är mycket sällsynt.

Gammal, bofast.