Sjöranunkel växer på dyig mark i nästan stillastående sötvatten. De få aktuella öländska fynden är gjorda i vattenrika träsk och i en ohävdad högörtäng men förr växte sjöranunkel även vid bäckar och i diken.

Sjöranunkel hade förr lokaler i de västliga socknarna Torslunda och söderut till Mörbylånga. Den höll sig kvar 1934 vid avloppskanalen från den utdikade Gynge mosse, Resmo sn. I Gärdlösa sn sågs den senast 1924 och i Räpplinge 1933. Sjöranunkel har gått tydligt tillbaka på Öland och det är osäkert om den kommer att finnas kvar på ön framöver. Den torrläggning som skett av landskapet genom utdikningar har tagit sin tribut.

Det är svårt att föreställa sig att den stora delar av året helt uttorkade bäcken söder om Gärdslösa kyrka skulle vara en lämplig miljö för sjöranunkel, men 1924 fann Rikard Sterner växten i denna bäck. Att samma bäck dessutom gav inspiration till Erik Johan Stagnelius, som föddes på den närbelägna prästgården, att skriva dikten "Näcken" är än mer svårt att tro. Det är bara under ett par vårveckor efter en snörik vinter som näcken skulle klara av att dyka ner i böljan utan att riskera allvarliga nackskador.

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa, och den bladbekrönta näckengigan rör i silverbäcken.

Tårar gubbens anlet skölja, ned han dyker i sin bölja. Gigan tystnar. Aldrig näcken spelar mer i silverbäcken.

Gammal, bofast.