Majbräken är främst funnen i västra kustskogen, delar av Mittlandet och de fyra nordligaste socknarna (Böda, Högby, Källa och Persnäs). Utbredningen känns igen från Sterner (1938) och majbräken är idag funnen i samma antal socknar. Vad som sticker ut är att växten nästan försvunnit från alvarkarst. Rimligen är de flesta karstsprickor idag alltför torra för majbräken. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd minskning i statistiska analyser (Frescalo).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1863) "skogsmark allmän". Tidigt belagd: Torslunda: Färjestaden O. Sillén 1873 (OHN).
Ekologi
Majbräken växer halvskuggigt på fuktig mark, gärna i sumpskogar med klibbal Alnus glutinosa. Den ses även i skogar med björk, gran eller ädellöv. Ofta växer den utmed skogsvägar, bäckar eller i kanten av skogskärr och lite fuktigare hässlen. På Stora Alvaret är den noterad i tokfuktängar. Däremot är den endast vid ett tillfälle funnen i karst, en miljö som Rikard Sterner pekar ut som viktig för arten. Majbräken är snabb på att dra nytta av mänskliga aktiviteter i odlingslandskapet och dyker upp längs diken, vid bevattningsdammar, på fuktiga hyggen och speciellt utmed stenmurar; vid de sistnämnda växer den ofta på skuggsidan mot norr. Under inventeringen har ormbunken inte hittats i något stenbrott, ytterligare en miljö som lyfts fram i Sterner (1938).
Utbredning
Funnen i 60 rutor = 63 %; tämligen allmän = 29 socknar (ej återfunnen Egby och Ventlinge; nyfynd Löt och Smedby).
Sterner 1986 funnen i 44 rutor = 46 %; tämligen allmän = 28 socknar (Alböke, Löt, Stenåsa, Smedby och Segerstad 0); Sterner 1986 tämligen allmän = 29 socknar (nyfynd Segerstad).
Förändring: Något minskande - främst i karstmiljöer
Lokaler
Fynd i karst:
Mörbylånga: Möckelmossen 2 km söderut, karstspricka 626516 154392 UBA m.fl. 2015.
