Glansigelknopp har en utpräglat sydlig utbredning i Sverige. Med undantag för två utpostlokaler i södra Östergötland och nordöstra Småland är lokalerna på mellersta Öland de nordligaste i landet.

Glansigelknopp har spridda förekomster (15 lokaler) på mellersta och sydvästra Öland. Den saknas helt norr om Borgholm och har endast en lokal på Stora Alvaret. Växtplatserna utgörs av diken, dammar och kärr. En avvikande biotop är alvarsjön Stormaren i Södra Möckleby sn, där glansigelknoppen bildar utbredda bestånd på de sanka stränderna. Torrsommaren 2018 var glansigelknoppen helt nedbetad av kreaturen.

Den vanliga storigelknoppens mogna frukter har i torkat tillstånd en svagt välvd översida, och en undre del som vanligtvis är tydligt skrynklig med en svag insnörning (midja) på mitten. Frukten är mörkbrun, och bredast i den övre delen. Huvudena är täta och mångfruktiga med relativt små och kortsprötade frukter (Figur 1).

Glansigelknoppens frukter är i torkat tillstånd mer eller mindre spolformade och bredast vid mitten. Sprötet är långt, en karaktär som syns bäst på färskt material; vid torkning krymper det något. Frukten är ljusbrun (alltid ljusare än hos vanlig storigelknopp) och något glansig. Dessutom är huvudena inte lika täta och mångfruktiga som hos vanlig storigelknopp (Figur 2).

Sotigelknopp har oftast breda och kantiga frukter (Figur 3), med plattad översida och ett kort rakt spröt. Den torkade fruktens övre del är mörkt brun–svart, därav det svenska namnet.

Att bestämma art utan mogna frukter är svårt, och kräver stor erfarenhet. Det finns dock ett enkelt knep för att skilja vanlig storigelknopp från de övriga arterna och hybriderna. Vanlig storigelknopp har alltid vit skottbas och vita bladfästen längst ner på plantan. Glansigelknopp och sotigelknopp, liksom alla hybridkombinationer, har alltid röd eller rosafärgad skottbas (Figur 4).

Gammal, bofast.