Vårkällört växer på sandig eller stenig, fuktig mark på välhävdade lokaler med för övrigt sparsam vegetation. Speciellt viktigt är det att marken hålls fuktig vintertid (Jonsell 2001); sommartid torkar växtplatserna ofta ut. Växten är indifferent till kalk men tydligt kustbunden. På fastlandet växer den ofta utefter stigar gjorda av betesdjur eller människor.

Ölands enda lokaler kan beskrivas som hårt hävdad (nöt och får), tuvig betesmark som vintertid delvis står under vatten. Vårkällört växer i nedre kanten av de glesbeväxta tuvorna och delar på primärlokalen växtplats med bl.a. dansk skörbjuggsört Cochlearia danica och brokförgätmigej Myosotis discolor.

Vårkällört noterades vid ett tillfälle av Rikard Sterner 1918 strax SO om Ottenby kungsgård, Ås sn. Det dröjde hela 77 år innan växten återfanns, troligen på samma lokal. Våren 2021 hittades ytterligare en lokal i närområdet. Vårkällört växlar mycket i antal mellan åren. Fuktiga vårvintrar kan den finnas i 1000-tals exemplar medan den under torrår är mycket svårfunnen. Arten förefaller inte hotad så länge betesdriften fortsätter och marken inte dräneras. Betesdjurens tramp gör att marken hålls öppen så att den småväxta och konkurrenssvaga arten kan fortleva.

Vårkällört blommar tidigt, redan i slutet av april. Den skiljs från källört M. fontana på de romboida bladen som är tydligt skaftade och fröna som är matta med en småknölig yta. Källört har knappt skaftade, ovala blad och frön med en glänsande, slät yta (gäller underarten vanlig källört subsp. fontana). Vårkällört har en stor fröreserv i marken vilket gör att den klarar sig kvar på en växtplats även under perioder med sämre förhållanden. När våren är gynnsam blommar den i ett stort antal och bildar nya frön. Växten har förutom ordinära blommor även kleistogama blommor (som inte slår ut) och där självpollinering sker, vilket tryggar frösättningen (Jonsell 2001).

Gammal, bofast.