Kråkkrassing har minskat kraftigt sedan Sterner (1938) då den utan större problem hittades i samtliga socknar. Orsaken till minskningen är att gårdagens "skräpiga miljöer" med gödselupplag och frigående höns på gårdsplanen numera är sällsynta. Många ladugårdsplaner asfalteras, lättskött för lantbrukaren men tråkigt för kråkkrassingen. På kvävepåverkad mark där den främst förekommer, riskeras arten att slås ut av högväxta och konkurrenskraftiga grannar. Därför behövs tramp från människor och djur som håller jorden öppen så att kråkkrassing kan finnas kvar. Arten kan delvis vara förbisedd eftersom den gärna växer nära hus och ladugårdar, en miljö där inte alla inventerare känner sig bekväma med att klampa in. På dagens Öland hittas den främst på de sydöstra delarna där mjölk- och köttproduktion fortfarande är en viktig del av lantbruket. Kråkkrassing har lång kontinuitet på en del lokaler. Vid Horns kungsgård, Högby sn, fann Sterner den 1932 och där växer den än idag på ladugårdsplanen.

Kråkkrassing har en speciell frukt med rynkad och taggig yta. Den är perfekt för att haka fast i passerande djur och på så sätt får växten lift till en annan växtplats. I en fårbeteshage söder om S. Sandby, Sandby sn, ser man tydligt hur kråkkrassing mellan åren på detta sätt flyttar sig mellan olika ställen i beteshagen. Växten har en lång blomningstid. Milda och småregniga höstar har den setts i fin blom i slutet av november tillsammans med massvis av groddplantor.

Gammal, bofast.