Läkevänderot växer på torr–frisk, något näringsrik mark och anses ursprunglig på havsstränder, i fuktigare skogar och kärrängar. Den är vanlig i svagt hävdade ängar, vägrenar, åkerkanter, längs diken och på ruderatmarker.

Utbredningen är jämn över hela Öland utom i Bödas barrskogar där den nästan helt saknas. På Stora Alvaret växer läkevänderot i fuktängar och i kanten av skogsdungar. Läkevänderot har gynnats av den igenväxning som skett av landskapet under det senaste halva seklet och missgynnas om hävden är alltför hård.

Bladformen hos läkevänderot kan variera en del vilket medförde att många belägg samlades in under första halvan av 1900-talet. En del av dem är granskade av Anfred Pedersen och bestämda till Valeriana officinalis var. tenuifolia.

Läkevänderot har länge använts inom medicinen vilket artepitetet officinalis visar på (officina = verkstad, apotek). Hela växten luktar speciellt vilket attraherar katter medan de flesta människor skyr doften. Främst jordstam och rot innehåller ämnen som påverkar det centrala nervsystemet. Växten har länge använts vid insomningssvårigheter och lättare orostillstånd. Modern forskning har bland annat visat att signalsubstansen GABA ökar vid tillförsel av vänderot (Bohlin m.fl. 2013). Än idag försäljs preparat som innehåller vänderot på svenska apotek.

Gammal, bofast.