Lundäxing växer halvskuggigt på närings- och mullrik mark. I Sverige är gräset känt främst från Skåne där det förekommer i glesa bokskogar. Flera botanister har tyckt sig finna växten i de rika avenboksskogarna vid Halltorps hage, Högsrum sn, men inga godkända belägg har uppvisats. Under inventeringen gjordes ett fynd vilket också är primärfynd. Lundäxing bedöms vara gammal på Öland men tidigare förbisedd.

Lundäxing kan förväxlas med skuggformer av hundäxing D. glomerata. Ytteragnarna hos lundäxing är glatta med mycket korta hår (max 0,1 mm långa) och kort borst 0,5–1 mm. Det nedre skärmfjället har 3 nerver. Hundäxing har ytteragnar som är strävhåriga av hår som mäter 0,5 mm och avslutas med ett 2 mm långt borst; det nedre skärmfjället har endast 1 nerv. I fält känns lundäxing igen på sitt ljusgröna ax som är smalare och klenare än det hos hundäxing och som bör föranleda en mer noggrann kontroll med lupp.

Gammal, bofast.