Smultronmålla härstammar från Nordamerika och är introducerad i Europa som grönsak och prydnadsväxt. Både bladen och de dekorativa, röda blomsamlingarna är ätbara. Som förvildad i vårt land är den känd sedan mitten av 1800-talet. På Öland upptäcktes smultronmålla 1998 vid Idehultets rastplats, Algutsrum sn. Rastplatsen iordningställdes av dåvarande Vägverket 1997 och vägkanten såddes med en gräsfröblandning. I denna ingick rödsvingel Festuca rubra och ängsgröe Poa pratensis av svenskt ursprung (Statens utsädeskontroll i Svalöv). Dessutom frön av rödven Agrostis capillaris och timotej Phleum pratense som importerats från Nordamerika samt hårdsvingel Festuca brevipila troligen från Nederländerna. Det förefaller som denna fröblandning såddes ut på flera ställen i Sverige och även där dök smultronmålla upp, exempelvis 1997 vid Mållilla i Småland. Växten fanns kvar på lokalen vid Idehultet under ett par somrar innan övrig växtlighet tog överhanden och slöt växttäcket. Inga fynd gjordes under inventeringen.

Smultronmålla är lik bärmålla B. virgatum. De skiljs på att bärmålla har stödblad högt upp i blomställningen vilket smultronmålla saknar. Smultronmålla har mindre frön (0,6–1,0 mm), kanten är rundad eller något kölad. Fröna hos bärmålla har en platt och något räfflad kant, storleken är 1–1,3 mm. (Jonsell 2001).

Sent inkommen, tillfällig.