Mjölke är vanlig i barr- och blandskogar där den främst växer i bryn och gläntor. Den är ofta sedd på steniga och sandiga stränder samt i olika ruderatmiljöer såsom sandtag, grusgropar, stenrösen och jordhögar. Även längs vägrenar, stenmurar och i åkerkanter är den ett vanligt inslag. Vid ett tillfälle är den funnen i en karst. Mjölke kan slå till i stor mängd på hyggen eller när betesmarker röjs från träd och buskar.

Mjölke är vanlig över hela Öland men något glesare på Stora Alvaret, speciellt på den norra halvan. Inom delar av Mittlandet är det också glest med fynden; troligen är skogen bitvis alltför mörk för att vara optimal för arten.

Blommorna hos mjölke kännetecknas av protandri. Det innebär att ståndarna frigör sitt pollen innan märket är mottagligt för befruktning. När en humla anländer till blommande mjölke börjar den med att besöka de nedersta blommorna som har mottagliga märken men förbrukade ståndare. Sedan fortsätter den uppåt i blomsamlingen och när den lämnar har den med sig pollen från de översta, nyutslagna blommorna. Detta pollen avsätts på de mottagliga märkena i de nedersta blommorna i nästa blomsamling som besöks av humlan. På detta sätt ökar växten sina chanser att bli korsbefruktad.

Gammal, bofast.