Vit näckros växer i näringsfattigt–måttligt näringsrikt sötvatten på dyiga bottnar. Den odlas ofta och de flesta av förekomsterna i bevattningsdammar är säkert medvetet inplanterade. Att skilja naturliga förekomster från inplanterade har inte gått att göra varför de redovisas tillsammans. Dessutom har det under senare tid framkommit att en del av de planterade bestånden i stället är parknäckros N. × marliacea som kan ha blommor i hela färgskalan, från vitt till rött.
Vit näckros är sällsynt på Öland och en del av de äldre, naturliga förekomsterna har försvunnit. Exempelvis har växten inte återfunnits från följande större våtmarker och kärr, årtal inom parentes avser när senaste fynd gjordes: Svartvikskärret (1985), Vedborms träsk (1963) och Öjmossen (1981). Utdikningar och en fortgående dränering av landskapet har medfört att de klarvattenytor som tidigare fanns i de större träsken numera är helt försvunna. Som kompensation planteras näckrosor in i nygrävda bevattningsdammar men då handlar det ofta om andra taxa i släktet Nymphaea.
Vit näckros N. alba har tidigare delats upp i två underarter: sydnäckros subsp. alba och nordnäckros subsp. candida. Numera anses de vara två arter: sydnäckros N. alba och nordnäckros N. candida. Eftersom taxonomin ändrades mot slutet av inventeringen har det inte alltid gått att reda ut vilken art det rör sig om varför redovisningen får ske kollektivt.
En typisk sydnäckros har mångamärkesflikar 13–16(–23), fruktämnet är bredast ovan mitten, fröstorleken 2–3 mm, de inre ståndarsträngarna är smala (ofta smalare är ståndarknappen), pollenkornen har en taggig struktur, pollenstorlek 30–40 µm, foderbladen är lansettlika (2,7–5,2 längd/bredd), blomfästet saknar urgröpning och de basala bladnerverna är nästan raka. Nordnäckros har få märkesflikar (8–12), fruktämnet är bredast nedom mitten, fröstorleken 3–5 mm, de inre ståndarsträngarna är bredare än ståndarknappen, pollenkornen har en vårtig struktur, pollenstorlek 40‒45 µm, foderbladen avlånga‒äggrunda (1,6–2,3 längd/bredd), blomfästet har en djup urgröpning och de basala bladnerverna är böjda. Hybrider mellan sydnäckros och nordnäckros uppges vara vanliga i södra Sverige (Möllerström 2017).
Gammal och kvarstående, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1821) Högsrum: Mossberga Gladvatten. Tidigt belagd Högby: Vedby träsk och Hornsjön O. R. Nordstedt 1883 (LD). Vit näckros finns kvar i Hornsjön men är försvunnen från Gladvattnet och det torrlagda Vedby träsk.
Utbredning
Funnen i 7 rutor = 7 %; tämligen sällsynt = 6 socknar (ej återfunnen Föra, Köping, Räpplinge, Gärdslösa, Högsrum och Långlöt).
Sterner 1938 funnen i 16 rutor = 18 %; tämligen sällsynt = 10 socknar; Sterner 1986 tämligen sällsynt = 12 socknar (nyfynd Löt och S. Möckleby).
Förändring: Minskande --
Lokaler
Vit näckros (aggregat) ej artbestämd eller ej blommande bestånd:
Persnäs: Knisa myr RS 1918, återfynd i mossens norra del, kalkgyttja i agkärr 632635 156299 TsB & ÅW 2019. Löt: Tuvemossekärret två förekomster, öppen yta i bunkestarrkärr 631216 156316 TsB 2020. Runsten: Lindsmossen ÅL 1962, återfynd Lindsmossen östra delen, stort skogskärr med små öppna vattenytor 628368 155114 KAJ & RGC 2010.
Osäkra fynd ej kontrollerade, kan vara parknäckros N. × marliacea eller närstående, de flesta bestånd vitblommiga:
Högby: Räveslätt 100 m SO, göl i bete 634125 156744 GW 2009. Räpplinge: Solliden, damm 630446 155014 ÅR 2009. Bredsättra: Nedra Sandby SO, vattenhåla 629924 156057 ÅR 2009. Högsrum: Abbantorp, damm 629278 155215 UBA & TGn 2007. Glömminge: Böle 300 m SSV, vattenhål 628950 144447 TsB & JOP 2012. Algutsrum: Saxnäs golfbana, damm 628542 154210 UBA & JOP 2014.
Fynd 1986–1999:
Räpplinge: Strandtorpshage söderut, vid stranden L. G. Andersson 1967 (Lundqvists liggare), återfynd Ålgårdskärret västra kanten nära stranden GuJ & SvJ 1997 (OHN) granskat belägg endast blad varför säker artbestämning omöjlig men tillhör vit näckros (aggregat) UBA 2020; Borgehage NO om avtaget till byn och västra landsvägen, källkärr ÅL 1963, återfynd i topogent kärr K. Hylander 1993.

