Vit näckros växer i näringsfattigt–måttligt näringsrikt sötvatten på dyiga bottnar. Den odlas ofta och de flesta av förekomsterna i bevattningsdammar är säkert medvetet inplanterade. Att skilja naturliga förekomster från inplanterade har inte gått att göra varför de redovisas tillsammans. Dessutom har det under senare tid framkommit att en del av de planterade bestånden i stället är parknäckros N. × marliacea som kan ha blommor i hela färgskalan, från vitt till rött.

Vit näckros är sällsynt på Öland och en del av de äldre, naturliga förekomsterna har försvunnit. Exempelvis har växten inte återfunnits från följande större våtmarker och kärr, årtal inom parentes avser när senaste fynd gjordes: Svartvikskärret (1985), Vedborms träsk (1963) och Öjmossen (1981). Utdikningar och en fortgående dränering av landskapet har medfört att de klarvattenytor som tidigare fanns i de större träsken numera är helt försvunna. Som kompensation planteras näckrosor in i nygrävda bevattningsdammar men då handlar det ofta om andra taxa i släktet Nymphaea.

Vit näckros N. alba har tidigare delats upp i två underarter: sydnäckros subsp. alba och nordnäckros subsp. candida. Numera anses de vara två arter: sydnäckros N. alba och nordnäckros N. candida. Eftersom taxonomin ändrades mot slutet av inventeringen har det inte alltid gått att reda ut vilken art det rör sig om varför redovisningen får ske kollektivt.

En typisk sydnäckros har mångamärkesflikar 13–16(–23), fruktämnet är bredast ovan mitten, fröstorleken 2–3 mm, de inre ståndarsträngarna är smala (ofta smalare är ståndarknappen), pollenkornen har en taggig struktur, pollenstorlek 30–40 µm, foderbladen är lansettlika (2,7–5,2 längd/bredd), blomfästet saknar urgröpning och de basala bladnerverna är nästan raka. Nordnäckros har få märkesflikar (8–12), fruktämnet är bredast nedom mitten, fröstorleken 3–5 mm, de inre ståndarsträngarna är bredare än ståndarknappen, pollenkornen har en vårtig struktur, pollenstorlek 40‒45 µm, foderbladen avlånga‒äggrunda (1,6–2,3 längd/bredd), blomfästet har en djup urgröpning och de basala bladnerverna är böjda. Hybrider mellan sydnäckros och nordnäckros uppges vara vanliga i södra Sverige (Möllerström 2017).

Gammal och kvarstående, bofast.