Oljedådra härstammar från de euroasiatiska stäpperna men har länge förekommit i odling för sina oljerika frö. I Sverige odlades den under medeltiden men knappast senare. Under 1800-talet har den i stället inkommit som förorening vid import av spannmål österifrån. Som åkerogräs sågs växten senast i vårt land 1929 och ansågs utdöd. I senare tid har oljedådra återigen dykt upp, nu med fågelfrö eller spridd från trädgårdsodling.

Från Öland finns en handfull äldre fynd med belägg, de flesta från andra halvan av 1800-talet. Oljedådra förefaller aldrig ha varit bofast på Öland. Inga fynd gjordes under inventeringen.

Oljedådra delas upp i underarterna äkta oljedådra subsp. sativa och ryssdådra subsp. zingeri, den sistnämnda liknar sanddådra C. microcarpa. Ett belägg från Öland är granskat av Zbigniew Mirek och bestämt till ryssdådra (se primäruppgifter).

Gammal kulturföljeslagare och inkommen, förr tillfällig, numera utgången.