Gräsull växer på våt, helst kalkrik mark som är hävdad genom bete. Den ses ofta på lokaler som är påverkad av källflöden. Gräsull växer i kalkfuktängar, rikkärr med axag Schoenus ferrugineus, gamla slåtterängar, ohävdade skogskärr och alvarträsk. Växten klarar sig på måttligt kalkpåverkade lokaler men de måste då vara välhävdade. Notabelt är att gräsull till skillnad från ängsull E. angustifolium inte klarar att växa i starkt kulturpåverkade lokaler som grävda dammar, vattenhål och diken.

Gräsull är vanligast i södra halvan av Mittlandet vid de stora våtmarkskomplexen, exempelvis Igelmossen, Torslunda sn. Trots att dessa skogskärr till stora delar är ohävdade går igenväxningen långsamt. Gräsull klarar sig kvar vid källflöden och den kalkrika marken kompenserar delvis för ohävden. Även norra tredjedelen av Stora Alvaret hyser en hel del lokaler. Norr om en linje mellan socknarna Högsrum–Långlöt är gräsull påfallande glest förekommande. Orsaken är troligen en fortgående dränering av landskapet och upphörd hävd vilket missgynnar arten. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.