Stångfibblor har ett komplicerat sätt att föröka sig vilket ger upphov till stor variation. Inom en art förekommer olika antal kromosomuppsättningar (polyploidi). Mellan olika arter förekommer dessutom knappast någon korsningsbarriär. Beroende på lokala förutsättningar i växtmiljön kan en art föröka sig apomiktiskt eller på vanligt sexuellt sätt. Plantor som förökar sig apomiktiskt har ofta fullt fungerande pollen som kan befrukta en annan planta som förökar sig sexuellt. Många arter i släktet förökar sig vegetativt med utlöpare trots att de har ojämnt kromosomtal och därför inte kan föröka sig sexuellt. Allt detta sammantaget bidrar till en stor mångfald främst i miljöer som är starkt kulturpåverkade och instabila (Tyler 2017 b). I naturliga miljöer som troligtvis varit likartade under lång tid, exempelvis grusalvar på Ölands alvar, kommer genom naturligt urval en bestämd stångfibbla att dominera exempelvis äkta vätfibbla P. cymosa subsp. gottlandica var. gottlandica med en begränsad geografisk och ekologisk utbredning.