Ärtstarr växer i allehanda våta miljöer som alvarträsk, tuviga fuktängar, havsstrandängar samt skogskärr ofta med ag Cladium mariscus eller trådstarr Carex lasiocarpa; de flesta lokaler är hävdade genom bete. Arten är kulturgynnad och ses även i vattenfyllda stenbrott, fuktiga sandtag, dammar och diken. När betesdjuren trampar runt vid gyttjiga vattenhål är ärtstarr snabbt på plats. På alvaret växer den i tokfuktängar samt på bar kalkgyttja i periodvis fuktigt grusalvar och vätar. Alldeles utmed havet norr om Byxelkrok, Böda sn, ses tuvor av ärtstarr i kalkstenshällens sprickor.

Ärtstarr är vanlig över hela ön, speciellt frekvent i Mittlandets stora våtområden, på Stora Alvaret och längs västra stenkusten. Något glesare förekommer den i östra sjömarken och barrskogarna i Böda sn. Ärtstarr hävdar sig väl på dagens Öland, något hot föreligger inte och den är snabb på att utnyttja starkt kulturpåverkade lokaler i odlingslandskapet.

Ärtstarr kan delas upp i varieteterna vanlig ärtstarr var. oederi, liten ärtstarr var. pulchella och ävjestarr var. bergrothii, samtliga är noterade på Öland. Av fynden under inventeringen är ca 60 % bestämda till varietet med en klar majoritet för vanlig ärtstarr (nästan 90 %), resterande dryga 10 % är angivna som liten ärtstarr och endast ett fynd av ävjestarr. Ovanstående text avser själva arten ärtstarr medan liten ärtstarr och ävjestarr beskrivs separat nedan.

Gammal, bofast.