Blekbalsamin härstammar från Centralasien och inkom till Sverige under 1800-talet som ogräs i parker och trädgårdar. Därifrån har den spridit sig ut i landskapet och växer i halvskuggigt läge på frisk–fuktig, mull- och näringsrik mark.

På Öland ses blekbalsamin främst i ruderatmiljöer såsom jordhögar, stentippar, komposter och trädgårdsutkast. Den är även vanlig som ogräs i trädgårdar. Sällsynt är den funnen i vägrenar och åkerkanter. På några ställen har blekbalsamin tagit sig ut i naturlig vegetation som alsumpskogar och fuktiga blandskogar.

Blekbalsamin har sedan den först uppmärksammades 1972 spridit sig vidare och har noteringar över stora delar av Öland men saknas längst i söder, från Kastlösa sn och söderut. Den är inte heller återfunnen vid Näsby, Ås sn, där den först noterades. På Stora Alvaret är den antecknad på ruderatmark nära några alvarbyar. De flesta fynd är av tillfällig natur men undantag finns. På fyra av de fem lokaler som finns angivna i Sterner (1986) håller sig blekbalsamin kvar. På några ställen växer den i fuktiga skogar som väster om Röhällavägen, Algutsrum sn, där den är noterad vid en bäck i en fuktig alsumpskog och där har förutsättningar att bilda varaktiga bestånd. Således en tydlig och fortsatt expansion av blekbalsamin som inte bedöms vara avslutad. Men påpekas bör att många av Ölands skogar är steniga och periodvis alltför torra för att vara optimala för arten. I delar av landet bedöms blekbalsamin som besvärlig och invasiv i rikare skogar.

Inkommen, bofast.