Vallkrassing är ursprunglig i västra Europa och inkommen till Sverige som förorening i frövaror. I närbelägna Kalmar är den ganska vanlig och bedömdes där redan 1918 som fullt naturaliserad. Vanliga växtmiljöer på dagens Öland är ruderatmarker som gamla sandtag och stenbrott, jordhögar, grusplaner, slagghögar och dammvallar. Vallkrassing växer även i vägkanter, på klapperstensvallar utmed havet och i betade torrängar; i den sistnämnda miljön ses den på slitna partier vid grindhål eller på kreatursstigar.

Vallkrassing är en på Öland ganska sent inkommen växt som har en tydligt ökande trend. Den har sina starkaste förekomster på sydvästra Öland där den också noterades tidigt. Närheten till de rika förekomsterna i Kalmar kan möjligen avspegla sig i de många fynden i Torslunda, Algutsrum och Glömminge sn. På övriga Öland finns glest spridda fynd, påfallande ofta på grusplaner som vid uppförda mobilmaster och nygjorda parkeringar. Expansionen på Öland kan förväntas fortsätta och vallkrassing bedöms som bofast i landskapet.

Inkommen, bofast.