Raklosta är i Centraleuropa starkt knuten till kalkrik ängs- och stäppvegetation. På Öland anses den vara en sentida medlöpare, sannolikt inkommen med franskt gräsfrö i slutet av 1800-talet. Växten föredrar solig, torr, mer eller mindre näringsfattig men basrik mark. Raklosta återfinns huvudsakligen längs vägrenar, i odlingslandskapet även i åkerkanter och på gamla vallar, i stäppartade torrängsbackar och ibland även på ruderatmark. Sällsynt är den funnen i betade lövskogar och på klapperstensvallar vid havet. Raklosta har en stark konkurrensförmåga och växer även på ohävdad ängsmark.
Utbredningen omfattar hela Öland där växten främst följer det större vägnätet. Raklosta är vid några tillfällen funnen i enbuskrika torrängar på Stora Alvaret. Arten är stadd i tydlig ökning och får nu anses som tämligen allmän, detta i kontrast till att den ännu i mitten av 1980-talet av Sterner (1986) betecknades som: "fortfarande tämligen sällsynt". Man kan troligen förvänta sig en fortsatt expansion av raklosta på Öland. På vår grannö Gotland anses raklosta vara en av de "få invasiva arterna, den tränger ibland bort naturlig växtlighet på hällmarker och torra gräsmarker" (Johansson m.fl. 2016).
Raklosta är ett högväxt, flerårigt gräs med meterhöga strån som växer i täta tuvor utan utlöpare. Blomningen sker i juni– juli. Den liknar sin släkting foderlosta Bromopsis inermis utseendemässigt och båda arterna återfinns ibland på samma växtplatser. Raklosta känns igen på att vippan är smal och tät med styvt upprätta grenar. Småaxen är försedda med ett relativt kort borst som tydligt sticker ut, bladen är håriga i kanten. Foderlosta har i stället gott om underjordiska utlöpare, bladen är bredare och kala, vippan slokande beroende på betydligt längre vippgrenar. Dessa är försedda med ett rikligt antal oftast borstlösa småax. Ibland kan man se ett kort borst på 1–2 mm, sällsynt kan det mäta 4 mm. Andra goda kännetecken är att vippan hos foderlosta, särskilt på håll, skimrar i violett samt att ståndarknapparna är guldgula medan raklosta har ståndarknappar i orange.
Inkommen, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Köping: Kolstad John Erikson 1906 (LD). Först publicerad: Aulin (1912). "Bromus erectus Huds. Gräsmark utanför Borgholms badinrättning."
Utbredning
Funnen i 36 rutor = 38 %; tämligen allmän = 26 socknar (ej återfunnen S. Möckleby; nyfynd Högby, Föra, Alböke, Löt, Långlöt, N. Möckleby, Torslunda, Gårdby, Sandby, Vickleby, Stenåsa, Gräsgård och Ås).
Sterner 1938 sällsynt = 5 socknar (8 lokaler); Sterner 1986 tämligen sällsynt = 14 socknar (25 lokaler).
Förändring: S 38 starkt ökande +++; S 86 ökande ++
Lokaler
Felaktig uppgift:
En troligen felaktig uppgift om fynd av raklosta från Öland publicerades av Swartz (1812 ) och finns med som första litteraturuppgift i Nordstedt (1920). Troligen härrör uppgiften från Gotland där arten är känd sedan länge.

