Humlelusern har bred ekologi och är ursprunglig på alvarets ängshavretorrängar, sandgräshedar och andra sandiga torrängar vid havet samt i sprickrika hällmarker med ett tunt jordtäcke. Humlelusern har även inkommit med vallfrö och åtminstone i delar av Sverige har växten odlats som foder. Den är vanlig i betade torrängar över hela Öland men kan även ses i vägrenar, åkerkanter, gräsmattor och på grusplaner. Ruderatmiljöer som jordhögar, stentippar och gamla täkter hyser ofta humlelusern. Sällsynt växer den i glesare tallskogar, på sandstränder och tångvallar.
Humlelusern är en vanlig växt som är spridd över hela Öland. Det finns inga utbredningsluckor och man behöver inte gå långt för att träffa på växten. Sterner (1938) anmärkte att på Stora Alvaret fanns speciella former av humlelusern men det är inte vidare utrett.
Gammal och inkommen, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i ängar överallt. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden O. Sillén 1877 (OHN). S. Möckleby: Albrunna O. Sillén 1877 (OHN).
Utbredning
Funnen i 90 rutor = 95 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0