raggarv
Cerastium brachypetalum
Mer information om arten

Raggarv är inhemsk i Europa och angränsande delar av Asien och Afrika. I Sverige förekommer den främst i Skåne och på Gotland med enstaka fynd norrut till Östergötland och Södermanland; de sistnämnda utgör nordliga utpostlokaler för växten.

Raggarv växer solöppet på torr, kalkrik, gärna sandig och öppen mark. De få öländska fynden är gjorda på en grusig markväg som löper genom västra kustskogen, i en beteshage för hästar samt en gammal grustäkt.

Raggarv är ytterst ovanlig på Öland. De få äldre fynden är belägna i socknarna Räpplinge och Högsrum där den växte i kalkrikt grus nära västra landborgen. Senaste fynd i Sterner (1986) är från 1942, norr om Halltorps gård i Högsrum sn. Det var därför extra glädjande när Gunhild och Sven Johansson under 1990-talet fann raggarv på två lokaler i Räpplinge sn; växten finns kvar på båda. Ytterligare en lokal hittades våren 2021, nu längre söderut på ön i Algutsrum sn. Raggarv kan vara förbisedd, på grannön Gotland finns betydligt fler kända lokaler.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Borgholm: E. Fries 1824 (UPS). Först publicerad: Fries (1828).

Utbredning

Funnen i 3 rutor = 3 %; mycket sällsynt = 3 lokaler.
Sterner 1938 mycket sällsynt = 4 lokaler; Sterner 1986 sällsynt = 2 socknar (5 lokaler).

Förändring: Oförändrad ± 0

Lokaler

Räpplinge: Solliden söder om växthusen, i hästhage GuJ & SvJ 1993 (LD & OHN), kvar 630404 155030 ÅR 2015; Greby strandskog, i grusad markväg i jaktgata som löper genom kustskogen GuJ & SvJ 1997 (OHN), kvar på två fläckar med 120 plantor 629902 154776 respektive 105 plantor 629896 154797 StK 2020; Greby strandskog, röjd ledningsgata UBA & TGn 629879 154840 2004, kvar 2006. Algutsrum: Törnbottentäkten, stenig och brant slänt i gammal grustäkt 628322 154557 MT & EBo 2021 (foto AP).

Äldre uppgifter:
Borgholm: se primärfynd. Räpplinge: Borgholms alvar F. Aulin 1912; Borge hage F. Aulin 1911 (S); Greby J. A. Z. Brundin 1925 (VX). Högsrum: Halltorp landborgen strax norr om gården J. A. Z. Brundin 1925 (VX), snår på branten E. Asplund 1942 (S), eftersökt utan fynd på 2000-talet.