Renfana är ursprunglig utmed havet där den växer på steniga och blockrika stränder, skiffervallar och ibland även sandstränder. Den kvävegynnade växten ses ofta på tångvallar eller fågelöar gödslade av spillning. Av de aktuella fynden är endast ca 10 % gjorda på stränder. Majoriteten av fynden är i stället från starkt kulturpåverkade lokaler som vägrenar, åkerkanter och ruderatmarker (jordhögar, stentippar, grustag och avfallsplatser).

Rikard Sterner anmärkte att fynd av renfana från havsstränder främst var gjorda utmed västra kusten, från Köping sn i norr till Ventlinge i söder samt de småöar i Kalmarsund som hör till Öland; detta stämmer än idag. Vid inventering av fågelöar strax norr om Ölandsbron noterades renfana på samtliga öar som besöktes. För övrigt är växten väl spridd i landskapet men saknas helt på Stora Alvaret förutom fynd utmed de tvärvägar som korsar alvaret; dessa vägkantslokaler syns tydligt på den aktuella utbredningskartan. Renfana är en vanlig art både idag och förr, den bedöms ha gynnats av en ökad näringstillgång i dagens odlingslandskap. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer) vilket stämmer med vår bedömning.

Renafana förträds på Öland av vanlig renfana f. vulgare samt den odlade munkrenfana f. crispum.

Gammal, bofast.