Sibirisk björnloka är tydligt kulturgynnad och växer främst på näringsrik mark i vägkanter, vid gårdar, i åkerkanter men även i ruderatmiljöer som jordtippar och gamla grustag. Relativt ofta är sibirisk björnloka noterad från lövskogar, lundmiljöer och den är angiven från de flesta av de få kvarvarande slåtterängarna på ön. Sibirisk björnloka är ibland funnen på steniga stränder där Rikard Sterner ansåg den ursprunglig. Den hittades exempelvis vid inventering på tre av de större öarna som ligger strax norr om ölandsbron, Algutsrum sn.

Sibirisk björnloka har en relativt jämn utbredning över Öland men undviker Stora Alvaret. Det är tydligt hur väl den följer vägnätet. Längst uppe i norr i Böda sn är det glesare med fynden. Växten bedöms ha gynnats av en ökad näringstillgång i landskapet.

Gammal, bofast.