Luddtåtel föredrar relativt näringsrik och inte alltför kalkrik mark. Den är troligen ursprunglig på sydvästra Öland i friska, måttligt betade eller ohävdade strandängar. Dessutom har luddtåtel såtts in som vallväxt och därifrån spridit sig till betes- och slåttermarker. Den växer även i glesare skogar med tall eller i blandskog där den ofta håller sig nära skogsvägar. Ofta dyker den upp på hyggen eller i röjda kraftledningsgator där den gynnas av den frisättning som sker av näringsämnen. Luddtåtel växer också på sandgräshedar vid havet, i sandiga åkerkanter, längs diken och kanaler men även i ruderatmiljöer (fuktiga sandtag och tippade jordhögar). De gamla förekomsterna utmed Ölands järnväg ser man inte mycket av idag.

Luddtåtel har de rikaste förekomsterna längs västra kusten av Öland, från Borgholm och söderut till S. Möckleby sn. Även i norr, från Böda sn och söderut till Föra, är den vanlig både igår och idag. Enstaka fynd har gjorts på Stora Alvaret i betade friskängar samt i kanten av horvor och skogsdungar. Inom Mittlandet är den något vanligare idag, ett exempel är de rika förekomsterna i slåtterängarna vid Gråborg, Algutsrum sn. Som tidigare är den ovanlig på sydöstra Öland och har än idag en märklig utbredningslucka strax norr om Borgholm. Sammanfattningsvis är luddtåtel något mer frekvent idag och har troligen gynnats av eutrofieringen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal och inkommen, bofast.