blågrönt mannagräs
Glyceria declinata
Mer information om arten

Blågrönt mannagräs förekommer främst i sydvästra Sverige. Det konkurrenssvaga gräset växer på våt, näringsrik mark som hålls öppen genom betesdjurens tramp. Vanliga växtmiljöer i Sverige uppges vara diken, källflöden och kärr. Det finns ett äldre fynd med granskat belägg från Öland.

Blågrönt mannagräs kan vara svårbestämt och främst förväxlas med skånskt mannagräs G. notata. Blågrönt mannagräs har ofta en blågrön färg, det översta bladet är kort, sidogrenarna i vippan är färre och vinklar ut > 45˚ från huvudaxeln. Ytteragnen är tydligt tandad och inneragnens nerver löper nästan parallellt mot spetsen. Skånskt mannagräs är mer friskt grön och det översta bladet är långt. Vippans sidogrenar vinklar ut < 45˚ från huvudaxeln. Ytteragnen är rundad eller otydligt tandad och inneragnens nerver konvergerar tydligt mot spetsen (Schou m.fl. 2009).

Inkommen, tillfällig.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Vickleby: Beijershamn stillastående vatten ASv 1963 (OHN) conf. UBA 2020.

Lokaler

Felaktigt publicerad:
Blågrönt mannagräs har uppgivits och felaktigt publicerats från två lokaler under inventering (Andersson & Gunnarsson 2015 d). Belägg från båda lokalerna (Algutsrum 2005 respektive S. Möckleby 2011) är senare ombestämda till skånskt mannagräs G. notata.