Axag växer på kalkrik och näringsfattig, helst källpåverkad mark. Den förekommer både på betade och ohävdade lokaler. Axag ses i kalkfuktängar och där gärna utmed naturliga bäckar, i rikkärr, vid källor och i kanten av agkärr. Sällsynt är den funnen vid sötvattensutflöden på havsstränder, källor i betad ängsgranskog, utmed stig i igenväxande kärr med klibbal och viden samt på gungfly med vitmossor Sphagnum sp.

Axag har sina rikaste lokaler i de större, delvis ohävdade kärren inom Mittlandet. Eftersom axag är en bra indikator för extremrikkärr med högt naturvärde har arten fått stor uppmärksamhet vid tidigare inventeringar. Kartan i Sterner (1986) visar samtliga kända lokaler, alltså även ett antal som redan då var utgångna. Sjögren (1983) redovisar en karta med samtliga då kända någorlunda aktuella lokaler, alltså färre kartprickar. Även Hylander (1994) har en karta med de lokaler där axag påträffades under våtmarksinventeringen under 1990-talet. Att ett antal mindre förekomster i närheten av kända lokaler har påträffats under vår inventering är inte så förvånande. Det kan åtminstone delvis förklaras med större inventeringsinsats och att enskilda bestånd registrerats som separata lokaler. Mer förvånande är att några mycket rika förekomster har hittats i helt nya områden. De mest intressanta är ett stort axagskärr och flera mindre bestånd SV om Österskog, Glömminge sn (området inventerat av Sjögren 1983 utan att axag noterades), rikliga förekomster i norra kanten av Stora Alvaret SSO om Kalkstad, Torslunda sn (området inventerat av Hylander), förekomster på Frösslunda alvar, Stenåsa sn (först upptäckta under Ängs- och betesmarksinventeringen) och en förekomst väster om Triberga borg, Hulterstad sn. Inventeringsresultatet visar att axag klarar sig bra så länge hydrologin är oförändrad och att den gynnas av minskad hävd så länge lokalen inte växer igen med skog. Däremot har utdikning med åtföljande igenväxning slagit hårt mot de tidigare utbredda bestånden i Vedborm och Borga träsk, Högby sn. Idag finns endast en relikt förekomst kvar i nordöstra delen av Vedborm träsk. Även vid Djurstad och Petgärde träsk, Föra och Persnäs sn, har arten gått tillbaka. De lokaler som Sterner (1938) noterade på västra Öland, Vickleby sn och söderut till Smedby, har dikats ut och arten är därmed borta. Tyvärr försvinner än idag rika lokaler för axag när bevattningsdammar anläggs och rikkärr grävs bort. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning speciellt norrut på Öland.

Gammal, bofast.