Vitknavel växer på kalkfattig, sandig mark och ses i sandgräshedar, ofta tillsammans med ljung Calluna vulgaris och borsttåtel Corynephorus canescens. På Stora Alvarets betade och ursvallade torrängsryggar växer den påfallande ofta runt urbergsblock. Ibland är den funnen i sandiga åkrar, glesare tallskogar och gamla sandtag.
Vitknavel har en ojämn utbredning på Öland. På norra delen av Stora Alvaret är den jämnt spridd på mäktiga moränryggar. Inom Mittlandet saknas den nästan helt. Längs den västra, något kalkfattiga kusten söder om Räpplinge sn, är den spridd liksom i de två nordligaste socknarna. Vitknavel förefaller ha minskat sedan Sterner (1938) eftersom sandiga och lågavkastande betes- och åkermarker övergivits och därmed vuxit igen eller planterats med tallskog. Även eutrofieringen av landskapet bedöms ha varit ogynnsamt för vitknavel. Många av de äldre fynden är gjorda längs östra och västra landborgen men det ser man inte mycket av på dagens utbredningskarta.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på sandiga fält allmän. Tidigt belagd Böda: vid Böda gästgivaregård, på en åkerren G. Wahlenberg 1821 (UPS).
Utbredning
Funnen i 46 rutor = 48 %; tämligen allmän = 23 socknar (ej återfunnen Föra, Räpplinge, Långlöt, S. Möckleby, Gräsgård, Ventlinge och Ås).
Sterner 1938 tämligen allmän = 30 socknar (Alböke, Löt och Egby 0).
Förändring: Minskande --
