Violiris härstammar från sydöstra Ryssland, Korea och Japan. Den är funnen som måttligt förvildad i vägdiken och busksnår nära trädgårdar.
Till skillnad från de andra förvildade taxa i släktet som avhandlas ovan tillhör violiris gruppen som saknar "skägg" på de yttre kalkbladen. Den har ofta förväxlats med strandiris I. siberica men skiljs bland annat på de långa stödbladen som nertill är örtartade och upptill hinnartade, ofta rödvioletta; strandiris har stödblad som i sin helhet är hinnartade.
Kulturflykting, tillfällig.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. N. Möckleby: Skogslund, vägdike 627996 154992 CrA & JOP 2007, belägg TTy 2012 (LD). Först publicerad: Andersson & Gunnarsson (2012 e) "Det finns några fynd av violiris från Öland."
Utbredning
Funnen i 4 rutor = 4 %; sällsynt = 4 socknar.
Lokaler
Högsrum: Rönnerum öster om, vägkant 629218 154776 ÅR 2012 (OHN) det. TTy. N. Möckleby: se primärfynd, kvar 2019. Torslunda: Ölands Folkhögskola västerut, busksnår 627794 154299 CrA & JOP 2010, belägg TTy 2012 (LD), kvar 2016; Färjestaden Granitvägen öster om, ruderat 627934 154110 JOP 2012. Sandby: N. Sandby, vägkant mot busksnår 627294 155156 UBA & TGn 2012 (LD) conf. TTy, kvar 2019.