Vad gäller växtmiljöer för skuggveronika är de fördelade enligt följande: skog 25 %, ruderat 16 %, vägkant 15 %, torr–friskäng 14 %, gräsmattor 13 %, buskage/snår 8 %, gårdsmiljö 5 %, åker 4 %.
Skuggveronika är ovanlig på delar av sydöstra Öland vilket stämmer med att landskapet där är fattigt på skog och inte erbjuder så många lämpliga biotoper för denna underart. Liksom äkta murgrönsveronika saknas den på Stora Alvaret och i Bödas barrskogar.
Skuggveronika är tetraploid 2n = 36. Denna underart har outvecklade ståndarknappar som är vitaktiga. Stiftet mäter 0,3–0,6 mm och blomskaftet är 3,5–7 ggr fodrets längd. Fodret har mjuka kanthår, 0,5–0,9 mm långa. Växtplatserna är ofta skuggiga som skogar och busksnår (Nordenstam & Nilsson 1969 samt BSBI:s hemsida).
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt och granskat belägg Torslunda: Färjestaden N. Sylvén 1910 (LD) subsp. lucorum, det. Ö. Nilsson 1969.
Utbredning
Funnen i 65 rutor = 68 %; allmän = 31 socknar (Gårdby och Stenåsa 0).
