dvärgmaskros
Taraxacum obliquum
Mer information om arten

Dvärgmaskros växer på betade sandgräshedar nära havet men också på alvartorrängar och andra torra, hävdade lokaler. Utbredningen omfattar främst Stora Alvaret, östra sjömarken och i anslutning till östra landborgen. Däremot är fynden glesare utmed västra stenkusten trots att lämpliga växtmiljöer erbjuds där. Dvärgmaskros är relativt lätt att känna igen även för en icke-specialist vilket det stora antalet fynd visar. En viss minskning bedöms ändå föreligga då sandiga betesmarker lämnas att växa igen, planteras med tallskog eller exploateras. Den tilltagande eutrofieringen av landskapet har också missgynnat dvärgmaskros.

Dvärgmaskros har blad med många, trubbiga flikar. De små, mörkgula blomkorgarna har ihoprullade blommor med röda tänder och kantblommorna är rödstrimmiga på utsidan; blomstjälken är kal under korgen.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Köping: Karl Sjöquist 1898 (S) det. H. Dahlstedt, conf. HØ 2004. Först publicerad: Dahlstedt (1925) 6 socknar (+ Borgholm) Köping: alvaret K. Sjöquist & M. Sondén. Borgholm: alvaret F. R. Aulin. Gärdslösa: Galltorp, på en ängebacke RS. Långlöt: nedom kyrkbyn, ängsbacke RS. Vickleby: på landborgen, örtbacke H. Dahlstedt; alvaret, grusmark H. Dahlstedt; på sluttningen av landborgen, grusås H. Dahlstedt. Ventlinge: Parboäng, på ängsbacke RS; Mörbylilla, på ängsbacke RS. Ås: Ottenby, på ängsbacke RS.

Utbredning

Funnen i 55 rutor = 58 %; tämligen allmän = 30 socknar (ej återfunnen Bredsättra och Högsrum).
Saarsoo & Haglund (1962): Tämligen allmän (karta 32 socknar, Alböke 0). Alvar, strandvallar, strandängar, landborgen, sandfält, örtbackar, talldungar, ängsmarker.

Förändring: Något minskande -

karta