Benved växer på torr–frisk, kalkrik mark i glesare skogar, bryn, vägkanter, åkerrenar och igenväxande ängsmark. Den är funnen i ädellövskog, hässlen, tallskog, blandskog och sumpskog. Även ruderatmarker som stenbrott, grustag och stenrösen kan hysa benved. Sällsynt är den funnen i karst och vid ett tillfälle på tuvor i ett rikkärr.
Utbredningen är koncentrerad till Mittlandet där benved är en av de vanligaste och viktigaste buskarna och där den ibland kan nå ansenliga dimensioner. Dessa "benvedsträd" kan hysa ovanliga lavar. Benved är numera spridd över större delen av ön och funnen i samtliga socknar, även Segerstad, där Sterner (1938) inte noterade den. Den förbuskning som skett av landskapet har gynnat arten även om det fortfarande är något glest med fynd på Stora Alvaret och sydöstra Öland.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd av Linné 15 juni 1741 nära Horn i Högby sn. "Käringetänder (Evonymus) kallades här ett rart träd, som endast växer här och i Skåne och brukas till häckar i trädgårdar, men det var här 3 famnar högt och över stammen så tjockt som en karl." (Linnæus 1745). Tidigt belagd Högby: Horns ladugård N. J. C-n 1833 (S). Än idag kan man se grova buskar och små träd av benved runt Horns kungsgård.
Utbredning
Funnen i 80 rutor = 84 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Segerstad).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar "sällsynt på sydöstra Öland."
Förändring: Något ökande +
Lokaler
Lokaler i karst:
Sandby: Hasselkarsten 627330 154745 UBA & TGn 2015. Vickleby: Storkarsten RS 1930, återfynd i karstspricka 627017 154242 UBA & TGn 2011. Hulterstad: Skärlöv f.d. station 2,9 km NNV 625698 154422 CrA 2007.
