Bergmynta vill helst ha ljusare lundmiljöer och är vanlig i Ölands alla ädellövskogar där den växer utmed mindre vägar och i bryn. Betade hässlen, gärna med insprängda gläntor, är också ett ställe där den kan hittas. När försiktiga gallringar sker gynnas växten. Bergmynta är också känd från öppna, betade torrängar. Sällsynt är den funnen i åkerrenar, slåtterängar och vid ett tillfälle noterad från ett karstområde.

Utbredningen visar att bergmynta ännu idag är ovanlig på södra och sydöstra Öland, något som Rikard Sterner påpekade. Lämpliga skogsmiljöer saknas på denna del av ön. Vanligast är bergmynta inom Mittlandet samt rikare skogar i de nordligaste socknarna. Få fynd är gjorda på Stora Alvaret där arten kan hittas i kanten av dungar med lövskog. Rimligen borde bergmynta ha gynnats av den ökade beskogning som skett av landskapet men så tycks inte vara fallet; kanske är de uppväxande skogarna alltför skuggiga för att vara optimala? Trädbärande slåtterängar var förr en viktig miljö för arten, jämför Linnés notering ovan.

Gammal, bofast.