Gaffelfibbla är endemisk för Öland och Gotland. Den växer på kalkrik, lite torrare och grusig mark som oftast är hävdad genom måttligt bete. Till skillnad från äkta vätfibbla Pilosella cymosa var. gottlandica växer den inte i de tuffaste miljöerna som grusalvarens uppfrysningsmarker eller vätar med tunt jordtäcke. Gaffelfibbla håller sig i stället i utkanten av dessa områden på ställen som gränsar till något tjockare jordtäcke. Den ses även i alvartorrängar med enbuskar och jordfyllda sprickor i kalkstenshällen. Sällsynt växer den i stenbrott, gamla sandtag och på grusplaner. De få lokalerna utanför Stora Alvaret är i samtliga fall av ruderatkaraktär och inbegriper även fynd från trädesåker, dammvall och nyröjd björkskog. Gaffelfibbla är fåtalig på sina lokaler, sällan ses mer än fem plantor per lokal.

Gaffelfibbla är spridd över Stora Alvaret men fynd saknas från småalvaren norrut på ön. Ett 10-tal fynd är gjorda utanför den egentliga alvarmarken och något enstaka i östra sjömarken. Av alvarsocknarna är det endast Ås på sydligaste Öland som saknar fynd. Eftersom aktuell taxonomi gentemot äldre fynduppgifter är oklar är det svårt att dra slutsatser om artens utveckling över tid. De flesta lokaler på Stora Alvaret är inte hotade idag så länge ett mer extensivt bete fortsätter.

Gaffelfibbla saknar utlöpare och stjälken är gaffelgrenig ungefär från mitten med en (sällan två) blommor på varje gren. Basalbladens undersida har grova, brunaktiga hår och gott om stjärnhår men de sistnämnda faller lätt av. Kantblommor och märken är gula. Plantorna mäter sällan över 25 cm. Gaffelfibbla kan främst förväxlas med hybriden vätfibbla × mattfibbla P. cymosa subsp. gottlandica × officinarum subsp. peleteriana som troligen är relativt spridd på Stora Alvaret. Hybriden skiljs på att kantblommorna är rödspetsade, borsthår förekommer endast utmed bladkanten och ofta finns utlöpare (Tyler 2017 b).

Gammal, bofast.