svart trolldruva
Actaea spicata
Mer information om arten

Svart trolldruva växer halvskuggigt–skuggigt på frisk, kalk- och mullrik mark som gärna får vara stenbunden. Växten gynnas av rörligt grundvatten samtidigt som växtplatsen bör vara väldränerad. Flera av de öländska lokalerna ligger i kanten av västra landborgen där vatten trycks fram ur kalkstenen. Svart trolldruva växer främst i gammal inägomark med lång skoglig kontinuitet och ses i steniga och sluttande ädellövskogar, i betade örtrika granskogar och hässlen. Ofta finner man den längs stigar och i skogsbryn. Vid ett tillfälle är växten sedd längs kanalen i en planterad bokskog,

På Öland växer svart trolldruva främst på den mellersta delen, strax väster om västra landborgen. Även längst uppe i norr, kalkpåverkade skogar i Böda sn, finns en del observationer. Svart trolldruva är känslig för markberedning och slutavverkning samt ändring av hydrologin på dess växtplatser (Nitare 2019). På en del äldre lokaler har inte växten återfunnits under inventeringen samtidigt som några nyfynd har gjorts. Rimligen rör det sig inte om "nya lokaler" utan svart trolldruva har funnits där under lång tid men varit förbisedd. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser. Vår bedömning är att växten har haft en tydlig minskning då många lokaler främst längs västra landborgen försvunnit när landskapet dränerats. Även skogliga åtgärder som skett under senare tid har missgynnat svart trolldruva.

Svart trolldruva har långsam reproduktion och dålig fröförökning. Frönas grobarhet gynnas av höga temperaturer och samtidig god tillgång till vatten nära markskiktet. Första blomning sker först när plantan är minst åtta år gammal. Frukterna sprids främst med gnagare. Svart trolldruva är en signalart för höga naturvärden i löv- och barrskogar (Nitare 2019).

Skuggmalmätare Eupithecia immundata är en ovanlig fjäril vars larver utvecklas i bären av svart trolldruva. I augusti–september lämnar larven genom ett runt utgångshål det bär där den hittills levt hela sitt liv. Sent utvecklade blommor är självbefruktade, dess bär är mindre men samtidigt slipper de ofta besök av skuggmalmätarens larver, vilket förstås är en fördel för trolldruvan (Jonsell 2001).

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först noterad av Linné 4 juni 1741 i närheten av Färjestaden "Torslunda ängar lupo vi hastigt igenom. Har fanns Statice I, Alchemilla I, Actea, Veronica scutellata, Sanicula, Stachys fœtida, mycken Ophioglossum, mycken Ophrys major och än mera Paris." (Linnæus 1745). I tur och ordning är växterna: trift, daggkåpa, svart trolldruva, dyveronika, sårläka, stinksyska, ormtunga, tvåblad och ormbär. Tidigt belagd Borgholm: O. Nordstedt 1883 (LD).

Utbredning

Funnen i 16 rutor = 17 %; tämligen sällsynt = 9 socknar (ej återfunnen Köping, Gärdslösa, Långlöt, Vickleby och Mörbylånga; nyfynd Högby och Runsten).
Sterner 1938 sällsynt = 6 socknar (12 lokaler); Sterner 1986 funnen i 14 rutor = 15 %; tämligen sällsynt = 10 socknar (nyfynd Algutsrum, Vickleby, Resmo och Mörbylånga).

Förändring: Minskande --

Lokaler

Nyfynd 1986–1999, ej återfunnen under inventeringen:
Gärdslösa: Lindby söder om skjutbanan BjF 1991, eftersökt utan fynd CWo & ÅSv 2017. Långlöt: Björkerum 2 km väster om byn, tallplantering HåL 1992.

karta
histkartasterner86