Taklök anses ursprunglig i Centraleuropa och Balkan. Den odlades förr ofta på torvtak och man trodde att den kunde ha brandskyddande effekt. I Sterner (1938) konstateras att arten blivit ovanligare när torvtaken ersatts med andra material. Idag hittar man oftast arten på stenmurar, där den ibland har noterats som kvarstående. Taklök kan genom utkast eller självspridning etablera sig i stenrösen, vägkanter m.m. och har på några ställen även etablerat sig i naturlig vegetation; den bedöms som bofast i landskapet.
Kulturflykting och kvarstående, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPPGIFTER. Första notering på Öland gjorde Linné 9 juni 1741 i Sandby nära kyrkan då han anmärkte "Sempervivum växte på taken" (Linnæus 1745). Än idag växer taklök nära kyrkan i Sandby, i detta fall spridd från odling till gräsmark vid kalkstensmur. Tidigt belagd Torslunda: A. Wahlström 1865 (OHN).
Utbredning
Funnen i 31 rutor = 33 %; tämligen allmän = 23 socknar.
Sterner 1938 spridd = 15 socknar (efter 1910 är 7 lokaler noterade); Sterner 1986 "med trädgårdsutkast h o d utkommen"
Förändring: Något ökande +
