spetstrampört
Polygonum aviculare subsp. rurivagum
Mer information om arten

Spetstrampört är kalkgynnad och föredrar soliga och torra växtplatser. Den är ursprunglig i de södra delarna av Sverige inklusive Öland men är ganska sällsynt. De öländska fynden är främst gjorda på sandstränder, i sandiga åkrar men också på markvägar med enstaka fynd från ruderatmark.

Spetstrampört är spridd främst utmed Ölands kuster. Utbredningen är ojämn och visar främst hur intresserad ansvarig inventerare är av trampört och dess underarter.

Spetstrampört är föga variabel och känns igen på sina smala och spetsiga blad. Den liknar främst smal trampört subsp. neglectum. Spetstrampört har långa stipelslidor med kraftiga nerver och kvarvarande fibrösa rester. På undersidan av bladen är sidonerverna tydligt upphöjda, stjälken är längsribbad. Nöten är tydligt utskjutande, speciellt mot slutet av växtsäsongen (Jonsell 2000).

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt och granskat belägg Köping: Köping tall O. Nordstedt 1883 (LD) det. ThK 1999.

Utbredning

Funnen i 27 rutor = 28 %; spridd = 22 socknar (+ Borgholm).
Sterner 1938 i liggaren noterad från 1 lokal.

karta