Sommargyllen är ursprunglig i en stor del av Eurasien förutom de nordligaste delarna av Europa. Växten inkom till Öland någon gång under 1800-talet. I början av 1900-talet fick den påspädning genom importerat frö som användes vid den alltmer populära vallodlingen. Många av Rikard Sterners fynd under 1930-talet är knutna till åkermiljöer. Växten förekommer idag främst i näringsrika miljöer och är vanlig på ruderatmark: jordhögar, stentippar och gamla sandtag. Sommargyllen är ofta noterad i vägkanter, åkerrenar samt något kvävepåverkade eller nyröjda betesmarker. Ibland hittas växten på klapperstensvallar vid havet, i skogsbryn och längs diken.

Sommargyllen är en växt som snabbt expanderade på Öland efter att den först uppmärksammades. Redan i Sterners liggare finns noteringar från 32 av Ölands 33 socknar. Sommargyllen är idag väl spridd på Öland men mer sparsam på alvarmark. Numera är växten vanlig även på den norra halvan av ön. På de flesta nyligen uppkastade jordhögar kan man finna sommargyllen.

Sommargyllen har inkommit vid flera tillfällen till vårt land. Först för odling i trädgårdar, sedan med vallodling (gräs- och klöverfrön) och sist med järnvägsnätet. Olika härstamning har delvis satt spår i utseendet hos sommargyllen. I dagsläget urskiljs två varieteter: bangyllen var. vulgaris och vanlig sommargyllen var. arcuata. Hos bangyllen har bladens ändflik en hjärtlik bas, fröskidorna är tjocka och uppåtriktade med ett ca 3 mm långt spröt. Vanlig sommargyllen har blad vars ändflik har en kilformad bas, fröskidorna är böjda, tunnare och snett utåtstående med ett 2 mm långt spröt. Som namnet antyder påträffas bangyllen längs järnvägar men ibland i betesmarker eller ruderatmiljöer. Den absoluta majoriteten av dagens fynd kan hänföras till vanlig sommargyllen och texten ovan gäller i första hand denna varietet.

Sommargyllen odlades enligt Linné "i trädgårdar som sallad att användas tidigt om våren". Men eventuell odling i äldre tid verkar inte ha lämnat några spår på Öland. Bladen kunde grävas fram ur snön och ätas, de har en krasselik smak och är rika på bland annat C-vitamin. Möjligen var det en speciell variant med extra kryddig smak som odlades under 1700-talet.

Inkommen, bofast.