Knölsyska växer på frisk–fuktig, ofta näringsrik mark som kan vara kalkfattig eller något kalkpåverkad. De flesta lokaler är belägna nära havet där den påträffas på tångvallar, skiffergrus, klapperstensvallar och sandstränder; ofta anges lokalerna vara ohävdade. Längs västra kusten växer den även i större vassbälten. Bortsett från de kustnära lokalerna hittar man knölsyska i fuktängar (både ohävdade och betade), på kanal- och dammkanter, längs diken och i sumpskogar. Även ruderatmarker med jordtippar kan hysa arten. Sällsynt är den noterad som ogräs i trädgårdar.

Utbredningen visar att knölsyska främst växer längs västra kusten på Öland, från Alböke sn i norr till Ventlinge i söder. Norra delen av Bödabukten hyser också en hel del förekomster av knölsyska. På östra och sydöstra delen av ön är det betydligt glesare med fynd liksom på Stora Alvaret. Den aktuella kartbilden känns igen från Sterner (1938) men idag är det betydligt tätare mellan fynden och växten är även noterad från fler socknar. Dagens igenväxning av tidigare betade strandängar längs västra kusten har gynnat knölsyska liksom den ökade näringsbelastningen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en ökning.

Gammal, bofast.