Myskmadra växer i ädellövskogar, hassellundar och ängsgranskog. Även blandskog och glesare ekskog kan hysa myskmadra. Sällsynt växer den i tallskog på sand, i vägkanter och någon gång på tippade jordmassor. Växten odlas ibland och är vid ett tillfälle funnen som kvarstående på en ödetomt.
Myskmadra växer framför allt längst uppe i norr inom Böda sn. Rika lokaler finns också i Halltorps hage, Högsrum sn. Jämfört med Sterner (1938) har en viss ökning skett vilket kan förklaras av ett minskat skogsbete. Detta är tydligt i Halltorps hage där myskmadra växer rikligast i de områden av reservatet som inte betas. En del av nyfynden kan vara spridda från trädgårdsodling. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Myskmadra innehåller kumarin. När växten torkar mörknar den och en angenäm lukt framträder. Växten ansågs förr fördriva mott och mal. Bladen kunde användas för smaksättning och förbättring av vin.
Gammal och kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Hulteen (1810) Gårdby: i skogen mellan Ullevi och Buserum. Tidigt belagd Torslunda: Tveta E. Fries 1818 (UPS). Myskmadra är inte återfunnen vid Tveta. Däremot växer den idag nära Buserum men i Torslunda sn.
Utbredning
Funnen i 31 rutor = 32 %; spridd = 15 socknar (ej återfunnen Källa, Gärdslösa, Gårdby och Smedby; nyfynd Persnäs, Föra, Löt, Runsten och Kastlösa).
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 7 socknar; Sterner 1986 funnen i 22 rutor = 23 %; tämligen sällsynt = 13 socknar (nyfynd Högby, Källa, Köping, Långlöt, Algutsrum och Vickleby).
Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ± 0
Lokaler
Fynd 1986–1999:
Gärdslösa: Jämjö allra längst i väster, sparsam i hässle BjF 1993.
