Blåmunkar växer på torr, sandig och kalkfattig mark i sandgräshedar, åkrar, trädor, glesa tallskogar och på sandstränder. Den är även funnen i vägkanter, på klapperstensvallar samt i gamla grus- och sandtag. Lokalerna kan vara betade, slåttade eller ohävdade.

Många fynd ligger längs de gamla strandvallar som löper utmed västra och östra sidan av ön samt de större sandfälten vid Rälla och Köping tall; de sistnämnda skapade under senaste istiden. Även på sandiga områden längst uppe i norr, Böda och Högby sn, återfinns blåmunkar. Mönstret känns igen från kartan i Sterner (1938) men i dagsläget är det glesare med fynd längst i söder. En del växtplatser hotas på sikt av igenväxning när sandiga åkrar och trädor överges. Speciellt allvarligt är det om marken tillförs näringsämnen vilket gynnar snabbväxande arter och ger ett mer slutet växttäcke, något som missgynnar blåmunkar. Den ökade näringsbelastningen av landskapet har gjort att de glesa tallskogar där blåmunkar sågs förr numera är alltför igenväxta med gräs, ris och buskar för att vara optimala för arten. Några lokaler har också exploaterats för bostadsbyggande. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen statistiska skillnad i utbredningen (Frescalo och Telfer); vår bedömning är att en viss minskning skett.

Sällsynt kan blåmunkar ha gulvita blommor. Det är rapporterat vid ett tillfälle under inventeringen: Högsrum: Rälla Tall, ohävdad ljunghed på sand, gulvita blommor 629317 154544 UBA & TGn 2008.

Gammal, bofast.