Hybrider mellan arterna i släktet har tyvärr inte rönt något större engagemang under inventeringen. Rikard Sterner och samtida botanister var däremot flitiga och samlade ett antal belägg under de första decennierna av 1900-talet. I en artikel redogörs för kända kardborrehybrider (Murbeck 1943). Arter som liknar varandra och ibland är svåra att skilja åt är liten kardborre A. minus och lundkardborre A. nemorosum som dessutom lätt bildar hybrider. Dessa hybrider är nästan fullt fertila med funktionsdugligt pollen och god fröproduktion. På lokaler där de båda möts är hybrider lika vanliga som föräldraarterna. I artikeln lyfts frågan om inte lundkardborre, med ett lite vidare artbegrepp, kunde anses som en underart av liten kardborre? Övriga hybrider har alla nedsatt pollenfertilitet och frösättning. Även hybriden mellan stor kardborre A. lappa och ullkardborre A. tomentosum uppstår lätt; när de två arterna möts finns nästan alltid hybrider. Båda arterna har en kvastliknande korgställning men stor kardborre skiljs från ullkardborre på att rosettbladen är märgfyllda (inte ihåliga), holkarna är något plattade, gröna och aldrig filthåriga. Något svårare för att uppstå har hybrider av stor kardborre med liten kardborre eller lundkardborre. Mest sällsynta är hybrider mellan ullkardborre och liten kardborre eller lundkardborre; dessa hybrider är de som uppvisar sämst pollenfertilitet och fruktsättning.