Ängsfryle växer på frisk, gärna mager och blottad mark. Den är troligen ursprunglig i glesa skogar, tuviga fuktängar, vid kärr och källflöden. Idag växer ängsfryle främst i kulturpåverkade miljöer som betade frisk- och fuktängar, skogsvägar, diken, sandig ruderatmark och trädesåkrar. Ängsfryle gynnas när röjningar sker av betesmarker och dyker gärna upp på hyggen. Påfallande ofta är den noterad i de få kvarvarande slåtterängar som finns på Öland.
Ängsfryle är spridd över större delen av Öland, men arten har en utbredningslucka på sydöstra Öland och i östra sjömarken dvs. i de mer skogfattiga områdena på ön. På Stora Alvaret ses den främst i skogsdungar men växer även i tuviga tokfuktängar. Vanligast är ängsfryle inom Mittlandet och i de nordligaste socknarna. Dess status bedöms vara oförändrad på Öland.
Såvitt känt finns endast vanlig ängsfryle subsp. multiflora på Öland.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1863) "ängar och skogar h. o. d." Tidigt belagd Torslunda: F. Ahlberg 1860 (OHN).
Utbredning
Funnen i 74 rutor = 78 %; allmän = 32 socknar (Hulterstad 0).
Sterner 1938 allmän = 31–33 socknar (i liggaren noterad från 30 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0
