Strandklo växer på fuktig, ganska näringsrik mark. De vanligaste växtmiljöerna är diken, fuktiga skogar, skogskärr och fuktängar, de sistnämnda ofta kalkrika. Även längs bäckar, vid vattenhål, dammar och i fuktiga åkrar kan strandklo växa. Betesdjuren undviker växten som gynnas vid måttligt bete men den klarar även att växa i ohävdade fuktängar. Strandklo är relativt frekvent även längs kusten där den påträffas på sandstränder, driftvallar och vid bäckutflöden.

Strandklo är vanlig inom Mittlandet och längs västra kusten söder om Borgholm. Utbredningen har vissa luckor på Stora Alvaret där strandklo främst växer i kanten av större alvarträsk och fuktiga skogsdungar. På östra sidan, från Sandby sn söderut till Gräsgård, är det något glesare med fynd. Sammantaget förefaller det som strandklo är något mer spridd idag än i Sterner (1938). Växten bedöms ha gynnats av en ökad näringstillgång i landskapet.

Gammal, bofast.