Skogsklocka förekommer främst i de centrala delarna av Europa med sin tyngdpunkt vidare österut till Baltikum, Ryssland och södra Sibirien. I Sverige växer den spritt upp till mellersta Norrland.

Skogsklocka ses i svagt hävdade och buskrika betesmarker, gärna på något kalkpåverkad mark. Den är en typisk brynväxt som växer i vägrenar, längs diken, skogsbryn och sällsynt även i åkerkanter. Växten är känslig för hårt bete och tidig slåtter. Skogsklocka är normalt tvåårig, första året bildas en karakteristisk bladrosett och efter blomningen dör plantan.

Skogsklocka växer främst inom Mittlandet och på delar av norra Öland, från Källa och söderut till Föra sn. Utbredningen visar att skogsklocka gått tillbaka främst i de västra socknarna, från Högsrum i norr till Resmo i söder. Däremot håller den ställningarna bättre på norra halvan av Öland där även nya lokaler hittats. Skogsklocka är en ljuskrävande växt där forna dagars extensiva skogsbete och ängsbruk passade den utmärkt. Idag när hävden har upphört och igenväxningen fortskrider försvinner växten. På några lokaler är alltför tidig vägkantsslåtter liksom ogräsbekämpning av åkerkanter ett hot mot dess fortsatta existens. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.